1472-1553 German Lucas Cranach Locations Lucas Cranach the Elder was born at Kronach, Franconia. He was apparently trained by his father, Hans, a painter, and from 1495 to 1498 undertook work at Kronach for Coburg and Gotha. There is evidence that Cranach resided in Vienna between about 1500 and 1504. In 1504 he married Barbara Brengbier of Gotha; they had three daughters and two sons, Hans (died 1537) and Lucas the Younger (1515-1586), both of whom were painters. In 1505 Cranach established residence at Wittenberg, where he was court painter to three successive electors: Frederick the Wise, John the Constant, and John Frederick the Magnanimous. Cranach was a prosperous and respected citizen. He owned several houses and land, held the office of councilor, and was a burgomaster. He also worked for other princely patrons and was a follower and lifelong friend of Martin Luther. In 1550 Cranach followed John Frederick the Magnanimous to Augsburg, where the elector was in exile, and in 1552 accompanied him to Weimar. Cranach died in Weimar on Oct. 16, 1553.   Related Paintings of Lucas Cranach :. | Emilla und Sidonia von Sachsen | Adam and Eve | The Judgment of Paris_6 | Johann the Steadfast | Judith with the head of Holofernes |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Juan Bautista Martinez del Mazo
1612-1667 Spanish Juan Bautista Martinez del Mazo Gallery Mazo??s works owe credit above all to Vel??zquez, whose style he was long compelled to emulate in court portraits. However, Mazo shows in his paintings a personality of his own. His portraits exhibit startling naturalism and marvelously executed. Mazo was specially skillful in painting small figures, a cardinal element in both his hunting scenes and the landscapes he painted as in his most celebrate work View of Saragossa. Mazo??s palette was rather like that of Vel??zquez, except for a penchant often shown for stressing blue or bluish tints. .The departure from his master style was in his way of shaping people and things by highlights which flash the pictorial image towards the surface of the painting, even from the background.. As a counterbalance, an explicit, even emphatic, perspective design marks out the spatial confines of the composition, making it appear squarish.. A further departure from Velazquez is his luxurious depiction of detail or incident, which he achieved with brilliant, depthless strokes, whether on the figure of a sitter, a curtain on a wall, a floor, the surface of a river, or plain grounds. .These stylistic traits reveal Mazo??s own personality as an artist. .For centuries, Mazo??s paintings were attributed to Vel??zquez, but modern art criticism, techniques and knowledge have been able to separate their works.
James Shannonc
born in the United States and moved to England in 1878 where he trained at South Kensington 1862-1923